"Jag är ett alibi för deras samvetes spruckna söm, navelsträngsblod redo för transfusion, så fort deras mänsklighet vacklar, så fort de avviker något från den konstruerade självbilden av samtidsmänniskan, invånaren i en europeisk huvudstad. De dricker mitt blod och spottar ut det, äcklade. Jag är en vägglus, en insekt redo att suga i mig deras safter. Jag är bekännelsen och syndernas förlåtelse, jag står på tå, vrålar så högt att jag skriker ut mina egna tarmar. Ni kan korsfästa mig, ni kan trampa ned mig i jorden, jag är frälsaren, jag ska befria er, skänka er tröst, genom att offra det enda jag har – min ömhet."