När Krzysztof Siwczyk slog igenom 1995 med sin hyllade debut Dzikie dzieci (Vilda barn) kallades han MTV-generationens poetiska röst i Polen. Hans diktprosa var då en sorts betonghusrealism som han senare avfärdade som ungdomlig narcissism. I sina efterkommande verk övergav han det enkla språket och tvångsmässigt autobiografiska skrivandet. Istället gick han i riktning mot en djup lingvistisk analys där han experimenterar med språket och utforskar dess möjligheter och kapacitet. Siwczyk har hela tiden konsekvent flyttat horisonten för sin poesi, resultatet är en oerhört finstämd lyrik. Trots den språkliga komplexiteten är dikterna dock inte berövade existentiella erfarenheter som skapar en bild av människan djupt nedsjunken i
världen och den gemensamma vardagligheten.

Förenderligheten i hans poesi pekar bland annat mot inspiration från avantgardistiska och neoavantgardistiska traditioner, språkets otillräcklighet och försök att tänja dess gränser. I sitt kreativa sökande åtföljs han alltid av läsarnas och kritikernas gunst.


Klarskrift och andra dikter är den första utgivningen av Siwczyks verk på svenska, varsamt och lyhört översatta av Julian Birbrajer. Urvalet har gjorts av poeten själv tillsammans med översättaren och innehåller verk från 2016 och framåt.